Otto Dix

Sammanfattning

Wilhelm Heinrich Otto Dix († 25 juli 1969 i Singen am Hohentwiel) var en tysk målare och grafiker från 1900-talet.Otto Dix” verk kännetecknas av stilistisk mångfald, men han är fortfarande engagerad i realismen i sitt grundläggande konstnärliga tillvägagångssätt. De mest kända av hans målningar är de som hänförs till den nya objektiviteten (verismen).

Barndom och ungdom

Otto Dix föddes i byn Untermhaus nära Gera som son till Ernst Franz Dix (1862-27.7.1943) och hans hustru Pauline Louise Amann (1864-26.8.1953). Hans far arbetade som gjutare i ett järngjuteri. Hans mor, som var sömmerska, var intresserad av musik och konst. Hon var kusin till målaren Fritz Amann. När han satt för honom som barn utvecklade Dix en önskan om att bli målare. Otto Dix, som alltid såg sig själv som ett arbetarklassbarn, växte upp i enkla men inte fattiga och inte alls obildade förhållanden.

Efter att ha blivit mycket uppmuntrad av sin teckningslärare Ernst Schunke under skolåren gick Dix i lära hos Gera dekorationsmålare Carl Senff 1905-1909. Tack vare ett stipendium från fursten av Reuss kunde han studera vid Dresdens konstindustriella skola (1910-1914) för bland annat professorerna Johann Nikolaus Türk (1872-1942) och Richard Guhr. Han studerade målningens historia och de gamla mästarna i Dresdens bildgalleri, samtidigt som han skapade sena impressionistiska och expressionistiska verk. Redan före första världskriget vände han sig till avantgardet och experimenterade med kubistiska och futuristiska former.

Första världskriget och Weimarrepubliken

Dix anmälde sig frivilligt till militärtjänst i första världskriget. Han tjänstgjorde i fältartilleriet och som maskingevärsskytt på väst- och östfronten. Hans sista rang var vice sergeant. Under kriget gjorde han futuristiska teckningar och gouacher som fokuserar på aspekter av kriget.

Efter att ha återvänt till Dresden började han studera vid akademin för de sköna konsterna, inte minst av pragmatiska och ekonomiska skäl. Som mästarelev till Otto Gussmann kunde han sommaren 1919 flytta in i en fri ateljé i Polytechnische Schule på Antonsplatz. Samtidigt var han aktiv som frilansande konstnär: som en av grundarna av Dresden Secession Group 1919 deltog han i grupputställningar i Dresden och i hela Tyskland. Från 1919 hade han kontakt med dadaisterna i Berlin. 1919

Hösten 1922, efter att hans ateljé i Dresden förlorats i en rotation, flyttade Dix till Düsseldorf, där han fick en mästarateljé av Heinrich Nauen vid akademin där. Verkstadsdirektören Wilhelm Herberholz lärde Dix grafiska tekniker. Han gifte sig med den fyra år yngre Martha Koch, född Lindner (1895-1985), som han hade träffat 1921. Hon var skild från urologen Hans Koch och hade två barn.

Dix rörde sig i kretsen kring galleristen Johanna Ey och gick med i konstnärsföreningen Das Junge Rheinland. 1923 köpte Hans Friedrich Secker Schützengraben för Wallraf-Richartz-museet, som blev en sensation i den nyöppnade Neue Galerie. Häftiga diskussioner om dess politiska inriktning dominerade nu feuilletonerna. År 1924 – i samband med antikrigsåret – ställdes målningen ut på Preussiska konstakademin. Vid samma tillfälle publicerade konsthandlaren Carl Nierendorf Dix” grafiska portfölj Der Krieg (Kriget) med femtio etsningar.

År 1925 flyttade Dix till Berlin, och samma år deltog han också i vandringsutställningen Neue Sachlichkeit (Ny saklighet), som gav sin titel åt de nya realistiska tendenserna inom måleriet. Hans verk kom att ha ett avgörande inflytande på konströrelsen. År 1926 har han två viktiga separatutställningar: på Neumann-Nierendorf-galleriet i Berlin och på Thannhauser-galleriet i München. Han var också väl representerad på den internationella konstutställningen i Dresden, en föregångare till documenta i Kassel. Efter att ha träffat Arno Breker 1926 hos dennes konsthandlare Alfred Flechtheim i Berlin ritade Breker en porträttbuste av Dix.

Från 1927 till 1933 innehade Dix en professur vid Dresdens konstakademi som efterträdare till Otto Gussmann (1869-1926); under tiden var han också medlem av Deutscher Künstlerbunds utökade styrelse. Efter en serie porträtt i stort format skapade han 1927

Nationalsocialismen

Efter nationalsocialisternas maktövertagande 1933 var Dix en av de första konstprofessorer som avskedades, och fastigheten i Düsseldorf-Unterbilk, som nyligen hade registrerats i hans namn, tvångsauktionerades. Dix försökte till en början hålla sig som frilansande målare i Dresden, där han till exempel fortfarande målade De sju dödssynderna, som påminner om de gamla mästarna. Hösten 1933 drog han sig dock tillbaka till södra Tyskland för att undvika att bli förtalad av nationalsocialistiska konstnärer.

Där bodde han först i slottet Randegg, som ägdes av Hans Koch, och från 1936 i sitt eget hus i Hemmenhofen vid Bodensjön. Han ritade och målade landskapet Hegau och kustlandskapet Untersee på halvön Höri. Han förblev närvarande på den tyska konstscenen fram till 1936 och ställde till och med ut i Berlin och på den sista årliga utställningen för Deutscher Künstlerbund, som senare förbjöds, i juli 1936 på Kunstverein i Hamburg. År 1937 visade nationalsocialisterna många av hans verk i propagandautställningen ”Degenererad konst” i München, där de bland annat anklagade honom för att vara ”målat militärt sabotage”. Dix fick nu inte längre ställa ut: 260 av hans verk konfiskerades senare från tyska museer.

Två veckor efter attentatet mot Hitler i München Bürgerbräukeller fängslade Gestapo tillfälligt Otto Dix 1939. Dix drog sig sedan tillbaka till den inre emigrationen, men fortsatte att ta emot privata uppdrag. Till exempel målade han en avbildning av Sankt Kristoffer i gammaldags mästarstil för ägaren till Köstritzer Schwarzbierbrauerei. Dix var under denna period en flitig gäst i Chemnitz, där två familjer, nämligen tandläkaren Köhlers och margarinfabrikanternas Max och Fritz Nieschers familj, stödde honom med inbjudningar, beställningar och inköp av verk. I Albstadt-Ebingen stödde också industriparet Walther Groz och Lore Groz honom genom att köpa tavlor.

År 1945 blev Dix inkallad till Volkssturm och blev fransk krigsfånge. Han skickades till ett läger i Colmar i Alsace, där många av de 6 000 fångarna dog. När man insåg vem han var fick Dix arbeta som konstnär i lägret. Han återvände till Hemmenhofen i februari 1946.

Efterkrigstiden och döden

År 1945 övergick Dix från gammalt glasyrmåleri till modernt alla prima-måleri och återgick till sin tidiga expressionistiska målarstil. Efter 1945 förblev Dix en outsider i de tyska delstaterna, som också i konstnärligt hänseende kom allt längre ifrån varandra: Han kunde varken identifiera sig med den socialistiska realismen i DDR eller med den abstrakta efterkrigskonsten i Förbundsrepubliken Tyskland. Trots detta fick han stort erkännande och många utmärkelser i båda staterna. Många av hans sena verk präglas av kristna teman.

Efter kriget stannade Dix regelbundet i Dresden för att arbeta. Han hade en ateljé där och lät trycka sina litografier i screentryckeriet för konsthantverk. En stor del av de verk han skapade i Dresden såldes via sin vän Horst Kempes konsthandlare NOVA, som också ordnade inköp av Dix” målningar till Dresdens museer. I Dresden hade han också sin ”andra familj”, Käthe König och deras dotter Katharina (* 1939). Hans hustru Martha bodde med sina tre barn i det stora huset i Hemmenhofen. När Willi Baumeister 1949 föreslog namnet Otto Dix i samband med att en ledig professur i måleri vid den statliga konstakademin i Stuttgart skulle återbesättas och akademins råd krävde att han skulle lämna in prov på sina verk, vägrade Dix bestämt.

1959 fick han det stora federala förtjänstkorset och Corneliuspriset från staden Düsseldorf. 1950 nominerades han utan framgång till DDR:s nationalpris av kulturföreningen i Gera.

På 1960-talet hade Dix många utställningar och fick utmärkelser och priser i båda delarna av Tyskland. I samband med sin 75-årsdag 1966 blev han hedersmedborgare i Gera och 1967 tilldelades han Lichtwark-priset i Hamburg och Martin Andersen Nexö-priset i Dresden. År 1967 fick han också Hans Thoma-priset och 1968 Rembrandtpriset från Goethe-stiftelsen i Salzburg.

Dix dog den 25 juli 1969 efter en andra stroke i Singen am Hohentwiel. Hans grav ligger i Hemmenhofen vid Bodensjön.

Familj

Dix gifte sig med Martha Koch, kallad Mutzli (1895-1985), född Lindner, den 1 februari 1923. Hon hade varit hustru till urologen, dermatologen, konstsamlaren och mecenaten Hans Koch (1881-1952) sedan 1915, då Dix träffade henne under sitt första porträttbeställningsuppdrag av hennes make i Düsseldorf och blev förälskad i henne. Enligt Martha Dix levde hon redan då i ett slags trioäktenskap med sin syster Maria, som Koch egentligen hade velat gifta sig med. Koch hade därför uppmuntrat förhållandet med Dix för att kunna gifta sig med Maria efter skilsmässan från Martha. Koch hade valt Martha 1915 eftersom han visste att Maria inte kunde få barn.

Skilsmässan ägde rum 1922, Marthas äktenskap med Dix den 1 februari 1923, några månader innan dottern Nelly (* 14 juni 1923) föddes. Hans Koch hade tidigare gift sig med Marthas syster Maria Elisabeth Lindner (1890-1969) och blev därmed målarens svåger till sin hustru Marthas före detta make. Koch och Maria Lindner tog med sig Marthas två barn i sitt nya äktenskap: Martin (9.6.1917-2010) och Hana (1920-2006) – som tydligen först som vuxna fick veta att ”moster Martha” var deras mor.

Martha och Otto Dix fick tre barn och ett adoptivbarn:

Käthe König (1901-1981) var domstolssekreterare i Dresden, modell och från 1927 Otto Dix älskare. Mot målarens vilja födde hon dottern Katharina den 5 oktober 1939 i Dresden. Trots att Dix förlorade sin professur i Dresden 1933 och flyttade till södra Tyskland behöll han sin ateljé i Kesselsdorfer Strasse 11 i Dresden Löbtau fram till 1943 och från 1947 till 1966 för årliga arbetsbesök och besök hos sin ”andra familj” i Dresden. När Dix arresterades av Gestapo i november 1939 lyckades Käthe König i egenskap av rättegångsbiträde tydligen få dokument i rätten som påstods belasta Dix att försvinna, så att Dix måste släppas efter några dagar i brist på bevis. Den omfattande korrespondensen mellan Dix och Käthe König har av integritetsskäl blockerats för publicering fram till 2040.

Dix anses vara en utmärkt tecknare och har lämnat efter sig mer än 6 000 ritningar och skisser. De mest omfattande samlingarna av verk finns i Kunstmuseum Stuttgart och Museum Gunzenhauser i Chemnitz. Albstadt Gallery har världens största samling av verk på papper.

Den skriftliga kvarlåtenskapen finns sedan 1976 i det tyska konstarkivet i det tyska nationalmuseet i Nürnberg. Bildbeståndet finns i arkiven hos Otto Dix-stiftelsen i Bevaix (Schweiz).

Ateljén och bostaden i Hemmenhofen på halvön Höri vid Bodensjön, där målaren och tecknaren bodde och arbetade mellan 1936 och 1969, såldes till den förening som grundades i december 2009 med den ideella stiftelsen Otto Dix House Foundation. Verksamheten övertogs som Museum Haus Dix av Kunstmuseum Stuttgart som en filial. Staden Stuttgart, kommunen Gaienhofen, distriktet Constance och sponsorer ställde tillsammans 1,5 miljoner euro till förfogande för att rädda huset, som var i stort behov av renovering. Huset ägdes senast av konstnärens barnbarn Bettina Dix-Pfefferkorn.

År 2011 dök fyra tidigare försvunna akvareller upp ur målarens kvarlåtenskap, däribland akvarellerna Nächtens och Soubrette. Redan ett år tidigare hade man upptäckt en preliminär studie till verket Vinterns berättelse, som hade varit försvunnen sedan 1933.

I december 2012 upptäcktes sex storskaliga väggmålningar av målaren under renoveringsarbeten i ett källarrum i hans hem i Hemmenhofen som användes som bibliotek. Det är teckningar som Dix hade gjort för en karnevalsfest den 19 februari 1966. De föreställer ett monster med trumpetstövlar, ett jazzband och figurer från den alemanniska karnevalen, till exempel Hänsele. Dessutom finns det scener från filmen Des Pudels Kern (1958) med Alec Guinness. Hittills har man bara känt till mindre målningar i källarens korridor, som skapades vid samma tillfälle.

I november 2013 blev det känt att konstfyndet i Schwabing även innehöll ett tidigare okänt självporträtt av Dix.

Fiktion

Sändningar

Källor

  1. Otto Dix
  2. Otto Dix
Ads Blocker Image Powered by Code Help Pro

Ads Blocker Detected!!!

We have detected that you are using extensions to block ads. Please support us by disabling these ads blocker.