Karl Liebknecht

Sammanfattning

De ledande personerna i det unga KPD söktes intensivt genom ”många informatörstjänster från olika ”statsunderstödjande sammanslutningar””. Redan i december hade många stora röda affischer mot Spartakusförbundet satts upp i Berlin, med kravet ”Slå ihjäl deras ledare! Döda Liebknecht!”. Flygblad med samma innehåll delades ut hundratusentals gånger. Bland annat Eduard Stadtlers Antibolsjevikförbund var ansvarigt för detta. I Vorwärts framställdes Liebknecht upprepade gånger som ”psykiskt sjuk”. Den 8 januari undertecknade hela Folkets deputerade råd ett flygblad där man meddelade att ”räkneverkets timme närmar sig”. Dagen därpå publicerades denna text som en officiell nyhet i den tyska Reichsanzeiger. Den 13 januari tryckte Vorwärts en dikt av Artur Zickler med verserna ”Många hundra döda på rad – proletärer!Karl, Rosa, Radek och kumpaner – det finns ingen där, det finns ingen där!”. Rykten cirkulerade bland civila och militärer – bland annat spridda av Scheidemanns svärson Fritz Henck – om att det fanns riktiga prislappar på huvudet på ”spartakistledarna”. Den 14 januari publicerades en artikel i ett nyhetsbrev för de socialdemokratiska regementena Reichstag och Liebe där det stod att ”de närmaste dagarna” skulle visa att ”rörelsens ledare (…) också kommer att tas på allvar”.

I januari 1935 lät de nazistiska myndigheterna ta bort monumentet, som invigdes 1926. Gravarna jämnades ut sommaren 1941, men de dödas ben avlägsnades inte – som ofta hävdas – avsiktligt. En av kyrkogårdsarbetarna lyckades gömma några av gravplattorna – bland annat Liebknechts och Luxemburgs – och gav dem år senare till Museum of German History.

Officerarna Horst von Pflugk-Harttung, Heinrich Stiege, Ulrich von Ritgen och Rudolf Liepmann är att betrakta som Karl Liebknechts mördare. Officerarna Heinz von Pflugk-Harttung, Bruno Schulze och soldaten Clemens Friedrich var också inblandade.

Pabst varken åtalades eller anklagades. Runge, som redan 1925 och 1931 hade erkänts och misshandlats av arbetare, spårades upp av KPD-medlemmar i Berlin i maj 1945 och överlämnades till den sovjetiska kommendantens kontor i Prenzlauer Allee på uppdrag av den högre åklagaren Max Berger. Runge blev förmodligen skjuten där.

För Liebknecht innefattade utvecklingsprocessen inte bara vidareutbildning utan också kulturella och sociala motgångar. Revolutionen skulle bara vara ett särskilt intensivt skede i den evolutionära processen. Liebknechts utopiska och vaga mål om en ny humanism kunde inte tilltala massorna under novemberrevolutionen.

För Klaus Gietinger var Liebknecht ingen marxist. För honom är det inte helt klart på vilket sätt Liebknecht överhuvudtaget tog emot Marx, dvs. om han läste honom själv eller om han tog del av honom genom sekundära åsikter. Gietinger beskriver Liebknechts fragmentariska författarskap som en ”anti-Marx”.

Konstnären ansåg att den bästa platsen för bronsskulpturen skulle vara på stadsmuren framför det före detta fängelset där Liebknecht satt fängslad. På beställarnas initiativ placerades dock minnesmärket på torget efter samråd med Theo Balden. Efter Tysklands återförening kom skulpturen 1992 äntligen till den plats som konstnären ursprungligen hade tänkt sig för den.

Följande namn är också uppkallade efter Karl Liebknecht:

Biografisk

Källor

  1. Karl Liebknecht
  2. Karl Liebknecht
Ads Blocker Image Powered by Code Help Pro

Ads Blocker Detected!!!

We have detected that you are using extensions to block ads. Please support us by disabling these ads blocker.